chunkymonkey

Mini serie: Jag är sjuk, jag har varit sjuk länge. Och jag kommer vara sjuk tills den dagen jag dör.

Det började på högstadiet, jag var stökig och utåtagerande på ett dåligt sätt. Men jag hade alltid en känsla av att inte passa in. Jag gick till skolsköterskan för att prata. Berättade om att jag inte hade lust att göra något. Då visste jag inte varför, jag höll upp en
stenhård fasad. Medans jag blödde på insidan.

Under gymnasiet hittade jag mera mig själv. Jag visade mig själv mer istället för att dölja mig med hat och en aggressiv attityd. Men såret i min själ blev bara mer öppet. Jag ville då inte vara med mera. Ska livet vara såhär jobbigt?! Förtvivlan och misstro blev en del av mitt liv. Depression, paranoia, ilska har varit del av mitt liv.

Men depressionen hjälpte mig att söka till folkhögskolan, där jag träffade Ida. Som senare fick mig att söka hjälp, då depressionen åter kom in i mitt liv. Det visade sig att det inte var mitt fel, jag har en obalans i min hjärna som gör att jag drabbas av extrema humörsvängningar och depressioner. Jag är biplolär (manodepressiv) det är en sjukdom jag kommer få leva med resten av mitt liv. Nu äter jag mediciner, så jag kan hålla mig frisk. Har nu också bättre kunskap så jag kan känna när ett skov håller på att komma.

Men kom ihåg om ni lever med någon typ av sjukdom. Lev med och inte i din sjukdom. Och låt aldrig din sjukdom kontrollera ditt liv. Hade min läkare fått
bestämma hade jag inte kunnat jobba 100% eller skift. Nu gör jag båda delarna.