chunkymonkey

Det börjar alltid i slutet på varje månad, som ett förspel innan vi blir avklädda och pissade i ansiktet. Den 25:e trillar lönespecen ner  brevlådan. Man öppnar med förväntan, men ändå med vetskap att man troligtvis kommer att bli besviken.

Då suger i allafall jag på karamellen att ha pengar på kortet, kanske äter ute med familjen. Sen börjar ångesten komma och känslan av att få själva räkningarna betalda infinna sig. Det är lika bra att rycka plåstret direkt, och när allt är över sitter man där naken och övergiven lurad på konfettin. Och efter hälften av månaden räknar man dagarna tills nästa löning då man kan vara kung för en dag igen.

Åter till rubriken på mitt blogginlägg, men jag är väl ingen hora tycker ni. Då har ni fel i allafall enligt min filosofi. Alla är vi slavar under sedelbunten, vi är alla beronde av att få in pengar. Hur vi får in pengarna är olika, vissa jobbar svart andra vitt. Vissa säljer sina kroppar till företag från 7- 16 vissa på natten andra på helgen. Men vår gemensamma nämnare är pengar. I diverse samhällsprogram stöter vi på folk som helt flytt vårat kapitalistiska samhälle och bosatt sig i det vilda. Men så länge det Nya arbetarpartiet Moderaterna styr Sverige så kommer våran utveckling gå mer mot ett mini Amerika. Att kalla Moderaterna för arbetsparti är enligt mig som att kalla Sverige demokraterna för nästa Feministiskt initiativ. Såg på nyheterna idag att samhällsklyftorna blir större, de rika blir rikare och de fattiga blir fattigare. Så fattade jag att det skulle bli när det "nya arbetarpartiet" tog över. Tycker synd om er som gick i fällan. Men sålänge vi låter Moderaterna styra så kommer vår jakt och behovet att sälja oss till staten bara växa.